Apropå fördomstestet jag skrev om igår läser jag i SvD om författaren Ulrika Casselbrant som bestämt sig för att hon måste integreras i det svenska samhället och därför lära sig lite arabiska. Hur ska hon annars kunna ta del av den svenskarabiska kulturen, frågar hon sig och dig?
För att vi andra ska ha samma chans har hon i boken Ge mig en kniv är du snäll skapat en handledning, berättar Elise Karlsson i en krönika om förra helgens Textmässa.
Pröva t ex Instruktion 8:
"Hitta en studiekompis som pratar arabiska och vill lära sig svenska."
Inte för att hjälpa den andre till ett bättre liv i Sverige, utan för att hjälpa dig anpassa dig till 2000-talets svenska kultur.
Boken innehåller också bland annat en praktisk vardagsparlör.

Här lite irakisk arabiska att öva på från Ronnaskolan i Södertälje.

Tags: svenska dagbladet, ulrika casselbrant, Elise Karlsson, Textmässan, arabiska, Ronnaskolan, integration

Fantastisk morgon, en vårdag som inte går att beskriva utan att det låter sentimentalt, överdrivet. Nästan fågelungar, nästan körsbärsblommor, nästan vårsådd och nästan varmt nog att dricka kaffet under äppelträdet.
Sitter dock inne med köksdörrarna öppna för att släppa in koltrastens närvaro och läser en intervju med den gamle socialdemokratiske politikern Bengt Göransson.
Fastnar på en enda passus:

SvD:s kulturchef Stefan Eklund frågar:
"Ett genomgående drag i dina tester är att du inte vill tänka färdigt. Du tror på ett oavbrutet utbyte av tankar."
Och Göransson svarar:
"Det är viktigt att komplicera tillvaron. Tvivlet är viktigt för att kunna fatta bra beslut."

Och jag tänker på när jag jobbade på SvD:s Idagsida och vi ofta sa: Låt artikeln innehålla fler frågetecken än utropstecken.
Och sedan.
Det är ett omänskligt krav att ha svar på de stora frågorna, till och med de mindre, ibland också de riktigt små.
Så mycket lättare det skulle vara för oss om vi, som Göransson, nöjde oss med att utbyta tankar, med ett "oavbrutet utbyte av tankar".
Inget mer.

Tags: Bengt Göransson, Stefan Eklund, SvD, Idagsidan, tvivel

”Allt handlar om hur vi ska leva.”
Gunnar Fredriksson, författaren, journalisten, sitter i ljuset framme på scen och berättar om en av 1900-talets främsta filosofer Ludvig Wittgenstein. Utanför fönstren vilar Östersjön blank och stilla och avskalade öar och kobbar glider förbi. Det är maj och det första framträdandet på Tidningen Vi:s första Filosofiska båtsalong. Bland publiken 250 förväntansfulla, invid scenen ytterligare fem filosofer, teologer och idéhistoriker som alla med glädje tackat ja till att resa med mig på en 23 timmars filosofikryssning i Tidningen Vi:s regi. 23 timmar funderingar på de stora frågorna. 23 timmar samtal, jazz – och hav.
Och Gunnar Fredriksson berättar om mannen som bröt mot normer i både i tanke, ord och gärning. Om brevet Wittgenstein skrev till sin förläggare där han hävdade att i och för sig var hans bok bra, men det viktigaste var det han inte skrivit. Om åren då han lämnade den akademiska karriären i Cambridge för att leva ett enkelt liv på landet. Och om hans tes att det finns saker vi kan tala om, och det finns sådant vi inte kan tala om.
Eftertänksamma blev vi. Hur använder jag orden? Vad betyder de egentligen? Vad gör man när orden inte räcker till?
Nu stiger Ann Heberlein in på scenen. Författaren och teologen med etik som specialitet har ägnat senaste året åt ondska. Ann skyr inte det svåra, det kontroverseilla, och nu leder hon oss genom begreppen: Vad är det egentligen vi talar om när vi talar om det onda?
Och precis som vi blivit förvarnade leder oss Ann genom en räcka frågeställningar som benar ut mer än förklarar, för filosofi handlar inte om att hitta de rätta svaren. Det handlar om att att undersöka, att kartlägga, att pröva?
Publiken, eller ska vi snarare på den här seglatsen tala om deltagarna, de antecknar, de viskar, de nickar, skakar på huvudet och frågar, lägger till, kommenterar. Och i pausen, vid kaffet så fortsätter funderingarna. ”Vad händer om man som Ann Heberlein uppmanar oss skilja på ondska, onda handlingar och onda människor?”, säger en kvinna som passerar mig på väg ut till caféet. ”
Men vi stannar inte i det mörka utan nu växlar vi, nu kommer filosofen Kalle Grill, nu ska vi tala om kärlek. 11.00, när han börjar har jag en ganska bra bild av vad romantisk kärlek är. 11.45 när han slutar är den betydligt mer komplicerad, mångfacetterad, mångbottnad. För vad är det egentligen för skillnad på vänskap, medmänsklighet, förälskelse och den mogna kärleken? Och vad är drivkraften i kärleken? Är det vävlilja, kanske beundran, lust att vara nära någon annan eller till och med total förening med en annan människa.
Det var tur att vi fick en lång lunch. Promenera på däck i solen. Samtala, tänka efter.
På eftermiddagen talar vi ansvar. Professorn i praktisk filosofi Folke Tersman ger oss några verkligt knepiga moraliska dilemman. Vi vet idag att alla på hela jorden bidrar till att förstöra vår egen miljö. Därför skulle i princip alla behöva ändra sitt sätt att leva. Att vi var några som tog bilen till Silja Terminalen påverkar miljön marginellt. Men om vi slår ihop alla i hela världen som idag gjorde en onödig bilresa så får det stora konsekvenser.
Men eftersom det inte går att skapa någon global lag som tvingar oss att ta vårt furnuft till fånga, att mest varje dag ta bussen istället för bilen, måste allt ske på frivillig väg. Och då är den intressanta frågan: Vem ska börja? Är du beredd att att ändra ditt leverne utan att vara säker på att de andra tänker göra likadant?
”Kanske kunde båten legat still i hamnen de här 24 timmarna”, säger en deltagare till mig när vi ses i Tax Free-butiken lite senare.
Från ansvar övergår vi till känslor, och till den oroande och spännande frågan om hur mycket av det vi känner är genuint, vad nu det är, och hur mycket som helt avspeglar tiden. För hundra år sedan dånade kvinnorna titt som tätt, idag är det ingen som svimmar. Professorn i idé- och lärdomshistoria Karin Johannisson tar oss med in i melankolins värld där samma längtan efter något ospecifikt ibland gjort människor tysta, ibland vilda, hallucinatoriska och ibland, som nu, bra så oändligt trötta.
Nu är det dags att sluta, nu är det sent på emftermiddagen och filosofen Bengt Brülde talar om lyckan. Om det meningslösa med att jaga efter den med hjälp av yttre ting. Pengar hjälper inte, inte heller barn eller framgång. Nej, Bengt tror att det är det meningsfulla livet vi ska söka, och att mening är att hjälpa andra, att betyda något inte bara för sig, inte bara för sina närmaste, utan för klotet, globen, mänskligheten. Det, tror han ger lycka. Inte direkt, men som en stadig bieffekt.
Så är det musikerna Torbjörn och Christer Langborns tur. En sita låt, en hommage till Wittgenstein.
Och så går vi i land.

Vill du också åka Filosofibåt, Litteraturbåt eller har du andra idéer.
Bevaka de intressanta resorna på Tidningen Vi, eller hör av dig till Vi:s marknadschef Helena Johansson.

Tags: filosofi, Karin Johannisson, Bengt Brülde, Ann Heberlein, Tidningen Vi, Filosofisk båtsalong, Gunnar Fredriksson, Wittgenstein, kärlek

Idag ser jag allt i svart, grått och vitt efter att ha läst en understreckare i SvD om människans möjlighet att dra slutsatser av våra erfarenheter.
Hinner inte skriva mer. Så LÄS DEN.