FRIHET del 2
20/12/09 11:13
Det här ska jag fundera
på idag:
Frihet, sa Bengt Göransson igår i radio, är att söka det man själv definierat som livets mål.
I en artikel i DN av den danske författaren Carsten Jensen läser jag en helt annan åsikt. Den fransk-rumänske tänkaren E M Cioran menar att själva födelsen är frihetens motsats. Att den nyskapade människan föds in i en ofrihet definierad av någon annan, en valfrihet i Göranssons definition.
Någon annan har bestämt din tillblivelse, omständigheterna definierar dina möjligheter och dina gränser. Bara en stark och obändig strävan efter kunskap och insikt kan till en del befria dig. Till en del.
När en människa föds, skev jag i går i den nya boken jag börjat på, är hennes hjärna ett oklippt äppelträd av möjligheter. 100 000 000 000 000 celler med otaliga känselspröt för kontakt. Därför kan alla barn lära sig det språk hon hör sina första månader. Därför kan hon förstå den kultur hon inbjudits till. Därför kan hon anpassa sig till all världens omständigheter.
Hon föds fri, Cioran, det är livet som begränsar henne. De celler, de möjligheter, hon inte använder, förtvinar, försvinner. Och vid bara några års ålder kan ett barn fött i Japan till japansktalande föräldrar inte längre skilja på r och l. Min vän Joel kan det. Född i Tokyo, men uppfostrad på två språk redan från början.
Vår hjärna tuktas, friseras, och det formar vårt sätt att uppfatta verkligheten och vår möjlighet att ens förstå vilken frihet som går att tänka sig. Vi ser det vår hjärna tillåter oss att se. Vi ser det de celler som finns kvar kan registrera. Hjärnans begränsade frihet definierar vår valfrihet.
Men det finns hopp, Cioran. Det är inte så att cellerna bara dör i hjärnan, de föds också. På det klippta äppelträdet kan nya grenar växa fram, nya kontakter skapas mellan cellerna varje sekund, varje millisekund. Vi kan själva utöka våra kapacitet att uppfatta nya möjligheter. Vi kan, om inte ge oss den totala friheten, utöka vår egen uppfattning om världen och oss själva. Hur gör jag det idag? Varje dag?
Frihet, sa Bengt Göransson igår i radio, är att söka det man själv definierat som livets mål.
I en artikel i DN av den danske författaren Carsten Jensen läser jag en helt annan åsikt. Den fransk-rumänske tänkaren E M Cioran menar att själva födelsen är frihetens motsats. Att den nyskapade människan föds in i en ofrihet definierad av någon annan, en valfrihet i Göranssons definition.
Någon annan har bestämt din tillblivelse, omständigheterna definierar dina möjligheter och dina gränser. Bara en stark och obändig strävan efter kunskap och insikt kan till en del befria dig. Till en del.
När en människa föds, skev jag i går i den nya boken jag börjat på, är hennes hjärna ett oklippt äppelträd av möjligheter. 100 000 000 000 000 celler med otaliga känselspröt för kontakt. Därför kan alla barn lära sig det språk hon hör sina första månader. Därför kan hon förstå den kultur hon inbjudits till. Därför kan hon anpassa sig till all världens omständigheter.
Hon föds fri, Cioran, det är livet som begränsar henne. De celler, de möjligheter, hon inte använder, förtvinar, försvinner. Och vid bara några års ålder kan ett barn fött i Japan till japansktalande föräldrar inte längre skilja på r och l. Min vän Joel kan det. Född i Tokyo, men uppfostrad på två språk redan från början.
Vår hjärna tuktas, friseras, och det formar vårt sätt att uppfatta verkligheten och vår möjlighet att ens förstå vilken frihet som går att tänka sig. Vi ser det vår hjärna tillåter oss att se. Vi ser det de celler som finns kvar kan registrera. Hjärnans begränsade frihet definierar vår valfrihet.
Men det finns hopp, Cioran. Det är inte så att cellerna bara dör i hjärnan, de föds också. På det klippta äppelträdet kan nya grenar växa fram, nya kontakter skapas mellan cellerna varje sekund, varje millisekund. Vi kan själva utöka våra kapacitet att uppfatta nya möjligheter. Vi kan, om inte ge oss den totala friheten, utöka vår egen uppfattning om världen och oss själva. Hur gör jag det idag? Varje dag?