The Compassionate Mind
Paul Gilbert (Constable)
Förstå, lär känna
och utöva medkänsla
Det är en komplex bild av människan som professorn i klinisk psykologi Paul Gilbert redovisar i sitt försök att beskriva människans relation till medkänsla.
Hon är en biologisk varelse, skapad i etapper under miljoner år.
Hon är ett barn av evolutionen, modellerad av släkternas erfarenheter. Hon är en social varelse påverkad av mönster och regler och hon är ett psykologiskt unikum med sitt alldeles egna förhållande till sig själv och andra.
Och mitt i detta sammelsurium av gener, neurala nätverk, känslor, arketyper och drifter finns jaget, den medvetna människan, som enligt Gilbert kan fatta egna beslut och därmed förhålla sig till alla sina dimensioner.
Paul Gilbert är idealist – han tror på medkänslan, som ett sätt att skapa harmoni inom individen och som ett sätt att bygga trygga, hälsosamma och livskraftiga samhällen. Och hela hans bok på närmare 600 sidor är en uppmaning till läsaren att förstå den, finna den och utöva den.
Mänskligheten har till stor del utvecklats i mycket små grupper på upp till 150 personer, skriver han. Det är där i byn som mycket av våra nedärvda system bildats, vi är fortfarande anser han i stort sätt klanmänniskor med en stark känsla av närhet till de närmaste och misstro mot främlingar.
Vi drivs också, enligt Gilbert, av tre starka system: Behovet av att prestera och tillfredsställa våra begär, behovet av skydd och försvar, behovet av trygghet och närhet.
Alla tre nödvändiga, men också vanskliga om de inte är i balans. Och i vår tid, skriver Gilbert, är de inte det. De två första premieras framför det tredje, just det som är grunden i medkänslans anatomi.
Och så finns där den personliga dimensionen, alla föreställningar som vi byggt upp kring oss själva, föreställningar som finns inpräntade i hjärna och kropp och som framkallar känslor som ibland är svåra att både förstå och hantera.
Alla dessa dimensioner av oss själva måste vi lära känna för att kunna utveckla det han anser är medkänslans sex förmågor: Empati, sympati, omsorg, känslighet, smärtacceptans och icke-dömande.
Alla sex gäller andra, men också oss själva. Utan egenmedkänsla blir det svårt att ge detsamma till andra.
Hälften av boken är teorier, medan den andra hälften består nästan enbart av övningar hämtade från olika discipliner. Användbart? Absolut. Men jag blir lite fundersam. De flesta övningarna är riktade mot individen själv, mot självförståelse. Vart tog medkänslan för alla de vi har omkring oss vägen?