Publicerat i tidningen Leva/PS juni 2011
Skaparen av Positiv psykologi:
"Jag hatar ordet lycka!"

Det är inte vem som helst som ger sig på begreppet lycka den här gången. Utropet kommer från Martin Seligman, professorn som själv satte igång den moderna lyckoforskningen och skapade den positiva psykologin. Och det är inte bara ordet han kritiserar, han gillar inte ens sin egen teori, kallar den till och med för ”vulgär”, och omprövar nu allt han förut stått för.
Det är ovanligt, det är uppfriskande. När hörde ni senast tala om en världsberömd forskare som vågar säga att han haft fel?
”Jag trodde att lyckan var målet för den positiva psykologin”, skriver han i sin nya bok Flourishing, som ännu så länge bara kommit ut på engelska, ”och att meningen med livet var att bli nöjd, tillfredsställd. Det där tror jag inte på längre.”
Så här tänker han nu:
Lycka är en känsla. En känsla är tillfällig, kortlivad och beroende av – just det, hur man känner sig. Det vi mätt i vår forskning, skriver han, är inte en djup tillfredsställelse med livet, det är en humörsvängning och det kan inte vara basen för en teori om människans psyke.

"Ett gott liv är inte samma sak som njutning och glädje."
Nej, istället för ”autentisk lycka” vill han nu introducera en teori om hur människan kan ”leva väl”, vara välmående – the Well-Being Theory.
Ett gott liv, har Seligman kommit fram till, är inte alls alltid samma sak som njutning och glädje. När han till exempel sätter sig ner bredvid sin sexåriga dotter och lyssnar på när hon över på sin pianoläxa gör det honom inte särskilt lycklig. Det låter illa och egentligen är det en massa andra saker som han hellre skulle vilja göra. Men han väljer henne därför att det är sådant som pappor gör och det ger honom i förlängningen en djup känsla av mening.

"Fem steg till välmående"
Seligmans nya teori har fem delar, fem företeelser, som han anser är basen basen för ett gott liv:
Först en rest från förr – Positiva känslor. Men se upp, tolka inte fel, det här handlar in om lycka utan om alla känslor vi har som vi kan kalla positiva. Närhet, kärlek, stolthet, ömhet, glädje, spänning, nyfikenhet ... Utan att till och från få en dos av någon av dem är det svårt att leva väl.
Nästa steg är Engagemang, känslan av Flow. Att vilja något, att försöka uppnå det, att vara så djupt engagerad att allt annat kommer i bakgrunden och du grips av stunden, av kreativiteten. En liv utan engagemang, utan riktning, tror Seligman, riskerar att kännas tomt.
Så är det dags för Mening, vilket i hans teori innebär känslan av att arbeta eller tillhöra något som är större än du själv. Det kan en andlig erfarenhet, en upplevelse av Gud eller att var en del av allt som existerar. Eller också kan det handla om att kämpa för en bättre miljö, mot fattigdomen eller för barnens rätt.
Steg nummer fem är Positiva relationer. Känner du någon som du skulle kunna ringa när som helst på dygnet? Känner du ömhet för människorna omkring dig? Förmågan att älska och inte minst förmågan att ta emot kärlek tror Seligman tillhör livets nödvändigheter och är en förutsättning för välmående. Utan andra blir livet tomt, meningslöst.
Och så det sista steget, det som förvånar Seligman mest: Prestation. Det var en deltagare som sa det till honom efter en föreläsning: Men du Martin, har du inte missat något? Varför har du i din teori inte tagit med den där enorma tillfredsställelsen man känner när man har åstadkommit något? Glädjen som bara den får som ansträngt sig och lyckats.

"Påverkar inte bara individen"
De här fem komponenterna kan inte var för sig skapa ett gott liv, menar Seligman, men alla bidrar till det. Och målet är inte längre den där glada pirrande känslan av lycka, utan viljan att hela livet sträva efter att komma vidare. Sträva med allt vad det innebär av medgångar och motgångar, ilska och glädje, grubbel och salighet.
Seligman kallar det för flourishing, ett gammalt grekiskt begrepp som direktöversatt betyder att blomstra, att aldrig sluta utan att fortsätta att utvecklas ett steg i taget.
Och så på slutet poängterar han: Den här teorin handlar inte om individen, om den enskildes goda liv. Tanken är att om världen fylls av positiva, engagerade, medkännande, aktiva och dessutom prestationsinriktade människor så får det kollektiva konsekvenser som kommer att påverka hela klotet. Han har ett konkret personligt mål: 2051 ska han ha bidragit till att 51 procent av världens befolkning är väl mående.

Ann Lagerström ©