i vardagen
- samtal med Druwang Rinpoche
Det är inte alla dagar man stämt möte på Söder med en man som anses vara förverkligad. En buddhistisk yogi som via många och mycket långa retreater i total ensamhet i grottor i Tibet uppnått det vi i väst lite generaliserande kallar upplysningen.
Genom meditation och andliga övningar har Druwang Konchok Norbu Rinpoche, numera direkt kunskap om verklighetens beskaffenhet och den mänskliga själens sanna väsen, anser tibetanerna. Han är - rent medvetande, rent medlidande.
Nu behöver han inte längre varken sova eller äta som vi andra, berättar lamorna kring honom. Han fryser inte, plågas inte av värme. Han upprörs inte. Blir inte sjuk. Han ser det vi inte ser. Han färdas utan att flytta sig. Han vet, utan att ta reda på.
Men skrattar gör han också gärna och trillar kulorna på sitt radband, malan, medan han mumlar: Om Mani Peme Hung, Om Mani Peme Hung.
Detta mantra, så centralt inom den tibetanska buddhismen, är hans mission på denna första resa västerut; ”The Mani Tour”, som lamorna skämtar.
På olika platser i Asien har han varit på sina sällsynta resor, och där samlat tusentals människor till mantrameditation. Men han har aldrig varit här, i västerlandet. Och det är där vårt samtal börjar, i vardagsrummet i den lånade lägenheten: Hur uppfattar Rinpoche vår värld?
Mycket rör sig hos er
Han sitter med benen i kors i en skinnsoffa, kompakt och lätt och med ett hår och skägg som aldrig klipps. Ögonen långt där inne spelar och händerna fladdrar och gestikulerar. Bredvid honom sitter de unga munkarna som hjälper till att översätta. De är vördnadsfulla, ömsinta, men med ett stort mått av ögonglimt.
- Det är mycket som rör sig i er värld, skrattar Rinpoche och händerna flyger högre och vildare än vanligt. Det är saker som åker upp och saker som åker ner, det flyger och far omkring. Många ting som på ytan kan verka meningsfulla. Det är lätt att lura sig att tro att man genom att göra samhället mer komplicerat också förstår mer. Fast så är det inte. Det har de gamla mästarna sagt, och jag kan se det nu. Allt det ni uppfattar har i realiteten inget verkligt innehåll, ingen essens.
Essensen, den djupaste meningen i allt som omger oss, är en helt annan, menar han. Något han själv ser, men som vi inte kan ana. Eftersom vi som är otränade, ur buddhistisk synvinkel, är förvirrade, tror vi att yta och funktion är tingens hela värde. Och utifrån den förståelsen av världen agerar vi och skapar kortsiktig lycka, och ibland onödigt lidande.
- Fast å andra sidan, säger han och skrattar så att hårnystanet på hans huvud darrar, så kan ni köra bil och jag vet inte ens hur man åker rulltrappa.
Att se bortom ytan är vad han tränat sig på under decennier av ensamt utövande. Att acceptera allt så som det är, utan at låta jaget rationalisera och styra, är vad han lärt sig.
Tidvis har han varit inmurad, levt utan mat och utan något att skyla sig med under kalla vintermånader. En gång blev han blind i sin grotta men uppmanades av sin lärare mästaren Bajong Rinpoche (1901 - 1988) att stanna i ensamheten. ”Finn sinnets natur eller dö”, lär han ha sagt till honom. Och en dag bar den andliga träningen frukt och Druwang Konchok Norbu Rinpoche uppnådde målet: rent medvetande och obegränsad medkänsla med alla varelser.
Eftersom få människor här i väst, och inte så många fler i öst, kan eller vill delta i ett sådant träningsläger, tycker inte Rinpoche att det är någon idé att vi försöker förstå han sätt att se verkligheten. Vi kommer bara bli frustrerade och förlora fotfästet eller också kommer vi inbilla oss att vi förstår vad ”tingen är en illusion” betyder och vips har vi skaffat oss en ny illusion av märket Tibet.
Älskar du din nästa?
Därför svarar inte Rinpoche på några av mina frågor om hur han upplever ”sinnets natur” och hur världen ter sig för en yogi. Då tramsar han bara på sin tibetanska dialekt så att munkarna vid hans sida skrattar och skakar på huvudet .
Nej, var glad att du kan köra bil och kan se en bra film på video, menar Rinpoche, och välj en andlig träning i det lilla. Ta ett litet steg som kan bidra till verklig förändring i världen - idag och på mycket, mycket lång sikt.
Förresten säger han, tittar mig stint i ögonen, älskar du dina grannar.
Jag tvekar.
- Älskar?
- Ja, verkligen älskar, upprepar han.
- Nja, jo, vet inte.
- Då tycker jag att du ska börja där istället för att fundera på de stora frågorna. De kommer senare. Mycket senare.
Att bli vis tar tusentals liv
Här kommer en av skillnaderna mellan den asiatiska buddhismen och den västerländska kristendomen fram.
Frälsningen för många kristna är nu eller aldrig, och det är bråttom, bråttom att i enbart ett enda liv få världslig eller andlig framgång
Inom buddhismen tror man att människor utvecklas långsamt och att det för det flesta krävs tusentals liv eller extrem andlig träning för att ett medvetande skall nå full kunskap om den komplicerade verkligheten.
Därför gick det lite väl fort, tycks Rinpoche tycka, när den tibetanska buddhismen kom till väst och alla texter och lärare blev tillgängliga för så många. Vissa västerlänningar grep sig an buddhismen enligt sin kulturs lynne och började sluka och hamstra andlig kunskap från den mångtusenåriga traditionen. Avancerade övningar lärdes ibland ut till dem som ännu inte kunde grunderna. Och kunskap utan verklig förankring riskerar att bli ännu en illusion ovanpå de andra.
Så det är en ganska enkel filosofi Rinpoche har med sig på sin turné, en slags ”back to basic”. Upprepa mantrat Om Mani Peme Hung. Försök att undvika att skada andra varelser. Lindra andras lidande. Bredda din kärlek och medkänsla.
- Börja i din vardag. Låt den vara sann för dig, även om jag uppfattar den annorlunda, säger Rinpoche. Undersök den och väv in medkänsla i den. När vi åkte från flygplatsen hit till Söder for vi med bil. Det var väldigt bekvämt. Så njut av att åka bil, men dra konsekvenserna av din upplevelse. Tänk på att alla andra människor också behöver ha det skönt. Fundera på hur du som kan köra bil kan bidra till att andra får det bekvämare.
Genom att göra så här laddar man tingen med ett nytt värde. Sakerna blir bärare av medkänsla, tycks Rinpoche mena. Utsträcker man sedan denna medkänsla inte bara till de man känner, utan till alla levande varelser, och till alla ting i sin vardag, så har man fundamentet till ett verkligt gott samhälle, menar han.
Undvik att skapa lidande
Detta till synes enkla tankehopp får, om det utövas seriöst, djupgående konsekvenser, menar Rinpoche.
- Om man ger sig själv i uppdrag att undvika att åsamka lidande kan man till exempel inte äta kött eller fisk, säger Rinpoche. Varje gång du tar en tugga har du bidragit till att en varelse som andas och är medveten om att han lever har dödats, kanske till och med plågats. Någon måste döda för att du skall njuta. Smakar maten gott när du vet det? Vi buddhister tror att människan levt så många gånger att alla andra varelser någon gång varit vår mamma. Ni kan inte se det. Men så är det. Vem vill döda sin mamma?
Det tredje steget på vardagsmänniskans andliga träning kan vara att recitera mantrat Om Mani Peme Hung, traderat av munkar och lekmän i Tibet i många hundra år. En gång sammansatt av andligt högtstående män som menade att dessa ordstavelser kommunicerar med, eller till och med är, människans sanna natur. Buddha-medvetandet, den rena medkänslan.
Så bara genom att upprepa det för sig själv, vila i det, knyter människor an till den verklighet som finns bakom, eller kanske under, illusionen, menar Rinpoche.
- All buddhistisk undervisning, som ofta är mycket svår att förstå, finns samlad i dessa stavelser. Och jag förstår om ni tycker att det verkar underligt att några ord som upprepas i det oändliga skulle kunna ha någon djupare betydelse. Men vänta tills ni dör, då kommer ni att upptäcka vad jag har givit er.
Han ser extra klurig ut när han säger detta, och fortsätter att recitera sitt mantra djupt ner i halsen medan lamorna översätter.
All sin tid använder Rinpoche numera till att recitera och be för alla varelsers lycka. Igår tillsammans med Stockholmarna i Medborgarhuset här på Söder.
Det är därför han är kvar här, sägs det, och inte överlämnat sig till det sinnestillstånd som buddhisterna kallar Nirvana. Dalai Lama har bett honom att åtminstone bli hundra år, men han har inget lovat.
Han gör också numera bara sådant som han själv anser gagnar andra varelser, berättar lamorna. Därför har han tackat nej till att guidas runt Stockholm trots att han knappt förr varit utomlands. Bara en sak har han accepterat; några timmar på Skansen där han tänker promenera med sitt radband och be för och tillsammans med djuren, också de varelser värda medkänsla: Om Mani Peme Hung.
L A G E R S T R Ö M ©